Krönika i Godmorgon världen, Sveriges Radio, 19.2.2023.

EN NY CHURCHILL

Efter snart ett år finns inget som tyder på att kriget i Ukraina är på väg att ta slut. Ingen verkar heller kunna säga när, och än mindre hur, det kommer att sluta. Det enda som är säkert är att det dramatiskt har förändrat förutsättningarna för allas vår säkerhet och frihet.

Redan från krigets första dag klargjorde Putin sin avsikt att utplåna Ukraina som självständig stat och införliva det med moder Ryssland.

Redan från krigets första dag använde han sig av hot om kärnvapen för att sätta makt bakom sin avsikt.

Redan från krigets första dag gjorde han därmed tydligt vad som stod på spel.

På den ena sidan den värld av internationella lagar och konventioner som vi sedan andra världskriget mödosamt har byggt upp, och som med alla sina brister och halvsanningar är en värld där makt inte får betyda rätt.

På den andra sidan, en värld där makt blivit rätt och kärnvapenutpressning ett maktmedel.

Ett effektivt maktmedel dessutom, har det visat sig, eftersom det har fått västvärlden att gå försiktigt fram när det gällt att förse Ukraina med det slags vapen som krävs för att vinna kriget, det vill säga att få Ryssland att dra sig tillbaka till sina internationellt erkända gränser, vilket är vad som krävs för att markera att krigsförbrytelser och kärnvapenutpressning aldrig får bli ett vinnande maktmedel.

Det är ju ytterst också Rysslands kärnvapenhot som ligger bakom föreställningen att Ukraina inte kan vinna kriget, och att det förr eller senare måste sluta i en territoriell kompromiss av något slag, och att Putin till sist måste få något av vad Putin vill ha.

Bortsett från att vad Putin fortfarande vill ha är Ukrainas utplåning som stat, och oavsett hur många krigsförbrytelser han än har begått för att ta vad han vill ha, finns fortfarande de som menar att kriget bara kan ta slut om Putin på något sätt kan blidkas.

Det ligger nära till hands att påminna om de opinioner som på 1930-talet trodde att det skulle gå att undvika krig genom att blidka Hitler, och som in i det sista, också sedan kriget hade brutit ut, förespråkade fortsatta förhandlingar. I Storbritannien avgjordes frågan slutgiltigt så sent som i maj 1940, och då först sedan Hitler hade ockuperat Danmark och Norge och invaderat Belgien och Frankrike, och Winston Churchill hade tillträtt som premiärminister och i ett numera historiskt tal förklarat att vad som nu krävdes var seger till varje pris.

”Utan seger”, sade Churchill, ”finns ingen överlevnad.”

Without victory there is no survival.

Det var inget givet tal att hålla vid en tid när Tyskland var på väg att göra sig till härskare över Europa, och det enda Churchill hade att erbjuda sina landsmän var blod, svett och tårar.

Men det var ett tal som med några väl valda ord markerade gränsen mellan en värld värd att försvara till varje pris, och en värld som det inte skulle gå att leva i.

Vilket var ett tal med ungefär samma effekt på stridsmoral och försvarsvilja, som när Ukrainas president, Volodymyr Zelenskyj, på den ryska invasionens första dag svarade på ett amerikanskt erbjudande om evakuering med de redan bevingade orden: ”Jag behöver ingen skjuts, jag behöver ammunition.”

Vad han sedan dess, i tal efter tal, har påmint oss om är att en värld där Putin tillåts segra och kärnvapenutpressning tillåts löna sig inte är en värld vi skulle vilja leva i.

I den meningen är jag beredd att utnämna Volodymyr Zelenskyj till vår tids Churchill.

Utan Zelenskyj är jag inte säker på att Europa hade stått lika samlat i sitt stöd till Ukraina. Inte heller att Europa skulle ha kommit till samma slutsats som en gång Churchill; att det finns strider som måste utkämpas och vinnas också till ett högt pris eftersom priset för ett nederlag är högre. 

Hade Hitler haft kärnvapen hade Churchills priskalkyl kanske blivit en annan, och vi kan ju inte utesluta att Putin i ett pressat läge kan komma att gå från kärnvapenutpressning till kärnvapenförstörelse, vilket i så fall på nytt skulle väcka frågan om det inte hade varit bättre att blidka än att strida.

Vi vet naturligtvis inte vad Churchill hade sagt och gjort om Hitler faktiskt hade haft kärnvapen, vilket inte hade varit helt otänkbart, men jag tror mig ana vad slags värld vi idag hade levt i om en Hitler med kärnvapen hade tillåtits bestämma hur den skulle se ut.

Jag tror mig också ana att det hade varit en värld som åtminstone jag inte hade ansett det värt att leva i.