Kolumn DN 2008-07-04
Vad kan förändras?
-------
Om idé och verklighet i presidentvalets Amerika.
-------
SAN FRANCISCO ÄR förvisso en udda stad i USA; en fristad för homosexuella, en hemstad för hippies, en experimentstad för miljöaktivister, en majoritetsstad för vänsterliberaler, och dessutom, det måste sägas, en ovanligt vacker stad för att vara amerikansk. Staden har en egen klimatpolitik, en egen energipolitik, en egen sjukvårdspolitik, en egen invandrarpolitik och en helt egen, för att inte säga säregen, politisk tradition av frihetlighet och tolerans. Den mångkilometer långa huvudgatan Market Street är kantad av vajande regnbågsflaggor, den globala symbolen för sexuell mångfald, och mellan flaggorna rullar en strid ström av kabelvagnar, spårvagnar, trådbussar och cykelkaravaner (på särskilt markerade cykelbanor) som tydligt proklamerar att det här är en stad med avvikande och banbrytande ambitioner.
Vilket inte minst markerades när San Franciscos borgmästare för fyra år sedan beslöt att lagligförklara likakönade äktenskap och därefter i rask takt lät sammanviga fyratusen homosexuella och lesbiska par i stadens guldornamenterade och kupolkrönta stadshus, designat och dimensionerat som sig brukligt är i den amerikanska provinsen, för ett smärre Rom.
Detta var inte bara ett avvikande utan också ett provokativt beslut eftersom väljarna delstaten Kalifornien (där San Francisco onekligen ligger) bara fyra år dessförinnan hade röstat ett rungande ja till ett förbud mot likakönade äktenskap.
Varefter de fyratusen vigslarna i San Francisco olagligförklarades av en domstol.
Varefter Kaliforniens Högsta domstol den 14 maj i år olagligförklarade olagligförklaringen med motiveringen att den stred mot Kaliforniens grundlag.
Varefter inte bara borgmästaren i San Francisco utan varje borgerlig vigselförrättare i hela Kalifornien fick både rätten och skyldigheten att viga människor oavsett kön.
Varefter ett grundlagsförbud mot likakönade äktenskap förelagts de kaliforniska väljarna för folkomröstning i november.
Varefter, oavsett hur det går, ingenting kommer att förbli sig likt i Kalifornien.
Och därmed inte heller i Amerika.
De flesta amerikanska delstater har idag förbud mot likakönade äktenskap och opinionsmätningar visar att de flesta amerikaner, också i Kalifornien, fortsatt är emot. Men opinionsmätningar visar också att motståndet försvagas. Vad som redan förändrat Kalifornien och Massachusetts (där likakönade äktenskap sedan fyra år hör till vardagen) kommer med tiden att förändra Amerika.
Kanske vinner förbudsanhängarna i Kalifornien i höst, kanske inte (de har Arnold Schwarzenegger emot sig), men striden om vad som kan och bör vara möjligt i Amerika har de redan förlorat. Kanske inte i hela Amerika, och säkert inte i alla amerikaners ögon, men rätten att ingå likakönade äktenskap går inte längre att tänka bort från idén om Amerika.
MÖJLIGHETEN TILL förändring – ja närmast löftet om förändring – är en oskiljaktig del av idén om Amerika. Den amerikanska drömmen brukar det kallas, och med det menas möjligheten för varje amerikan att byta ett sämre liv mot ett bättre, eller ett gammalt mot ett nytt. Om inte idag så i morgon. Om inte för sig själv så för sina barn. Om inte på en plats i Amerika så på en annan.
Detta är vad som gör amerikaner så förhållandevis fördragsamma med motgångar, fattigdom och klasskillnader. Vad som förenar också de till synes mest oförenliga amerikaner, ja vad som över en natt kan göra en främling till amerikan, är idén att varje amerikan, oavsett ursprung och position, har framtiden för sig.
Detta är inte nödvändigtvis en sann idé om Amerika – den sociala rörligheten i USA är lägre än i många europeiska länder och alltfler amerikaner är oroliga för sin framtid – men det är förmodligen en nödvändig idé för Amerika.
I tider när idéns sammanhållande kraft försvagats, när idé och verklighet glidit isär, har funnits ett politiskt behov av att förnya den, anpassa den till nya erfarenheter och omständigheter, göra den om inte mera sann så mera trovärdig.
Det är i en sådan tid Amerika verkar befinna sig idag. Och det är mot ett sådant behov som Barack Obamas kampanjslogan om ”förändring vi kan tro på”, change we can believe in, verkar svara.
Det är inte förändring i sig som saknas i dagens Amerika, livsvillkoren för många amerikaner förändras snabbt och inte sällan dramatiskt, för många till det sämre. Vad som saknas är det slags förändringar som skulle kunna göra den amerikanska idén mera trovärdig igen. Och en version av den amerikanska idén som skulle kunna göra sådana förändringar möjliga.
Den dominerande versionen av den amerikanska idén har i snart trettio år varit att den amerikanska drömmen bäst förverkligas av en fri individ på en avreglerad marknad.
Den versionen är det allt färre amerikaner som tror på.
Barack Obamas version är att den amerikanska drömmen bäst förverkligas i ett samhälle som kollektivt investerar i skolor, miljö, infrastruktur och sjukvård.
Presidentvalet i höst artar sig till en strid om den amerikanska idén.
Om vad som kan förändras i Amerika.