Godmorgon världen, 25 oktober 2020. 

Fakta och konspirationsteorier 

För på dagen nästan exakt 86 år sedan, i slutet av oktober 1934, reste överrabbinen i Stockholm, Marcus Ehrenpreis, till Bern i Schweiz för att vittna i en tryckfrihetsrättegång mot utgivarna av en skrift som kallades Sion vises protokoll och som beskrev hur Judarna med stort J konspirerade att ta makten i världen. Protokollen hade sedan länge bevisats vara ett falsarium, men nu hade Hitler tagit makten i Tyskland och Sion vises protokoll hade blivit ett vapen i den nazistiska propagandan mot judarna och spreds nu över hela världen, också i Sverige. I Sverige hade dessutom en nazistisk tidning, Nationen, påstått att Marcus Ehrenpreis i ett tal i Stockholm hade bekräftat att protokollen var äkta och att han själv ingick i den judiska världskonspirationen.

Det var därför Marcus Ehrenpreis hade rest till Bern, för att med fakta bevisa att Nationen hade förfalskat hans tal, och att påståendet om en judisk världskonspiration var en lögn.
Fakta i målet var obestridliga och rätten i Bern slog fast att protokollen var ett falsarium och att utgivarna hade gjort sig skyldiga till brott, och för en kort stund kunde Ehrenpreis intala sig att sanningen hade besegrat lögnen.  
”I Bern fördunstade detta fantastiska bländverk som rök”, antecknade han i sina memoarer. ”De två processdagarna omintetgjorde inför all världen vad en trettioårig lögnpropaganda hade skapat.”

Men domen i Bern hade inte omintetgjort någonting. 
Sion vises protokoll fortsatte att spridas som om ingen dom hade fällts, och den nazistiska propagandan fortsatte att hetsa om den judiska världskonspirationen som om den faktiskt existerade. 
Det enda som till sist bevisades i Bern var att fakta inte biter på konspirationsteorier. 
Sion vises protokoll är än idag en bästsäljare och den judiska världskonspirationen är än idag alla konspirationsteoriers moder, och skrapar man en smula på den just nu snabbast växande konspirationsteorin, som kallas QAnon, och som hävdar att världen styrs av en mäktig och hemlig sammanslutning av pedofiler som bildar en stat i staten och dricker barns blod, är det inte svårt att se släktskapet med protokollen och den antisemitiska propagandan. Judars barnamördande och bloddrickande var en återkommande förstasidesnyhet i den nazistiska veckotidningen Der Stürmer. 

Vilket på nytt väcker frågan: varför biter inte fakta på konspirationsteorier.
De bet inte då, och de biter inte nu. 
Och jag tror inte det beror på att anhängarna av konspirationsteorier nödvändigtvis är okunniga om fakta, utan på att fakta inte längre spelar någon roll för deras förståelse av världen. Den man som med vapen i hand trängde sig in på en pizzeria i Washington i tron att där gömde sig en pedofilring ledd av Hillary Clinton bad efteråt om ursäkt för att han hade haft fel om pizzerian, men inte om pedofilringen och konspirationen. 
Konspirationsteorier är närmast omöjliga att vederlägga med fakta, eftersom för varje faktum som vederlägger teorin kan en konspirationsteoretiker hitta, eller hitta på, ständigt nya fakta som bekräftar den. 
Av en oändlig mängd fakta, verkliga som påhittade, kan på det här sättet en både helt faktaresistent och helt galen världsbild konstrueras och upprätthållas.

Konspirationsteorier har sin högkonjunktur i tider när vårt behov att förstå världen växer sig större än vår förmåga att förklara den, och vi får svårt att skilja mellan verklighet och propaganda, och vi därför alltför lätt kan förföras av en allt förklarande lögn. 
Sedan Hitler tagit makten i Tyskland på våren 1933 och judiska affärer hade bojkottats och judiska böcker hade bränts på bål och idén om den judiska världskonspirationen hade upphöjts till statsideologi, publicerades i en rad svenska tidningar ett kristet färgat protestupprop som avslutades: ”Ännu är inte massuggestionens tvång över oss. Ännu är icke det fria ordet bundet. Ännu kan sanningens och kärlekens evangelium ljuda.”
Nyckelordet var ”ännu”. 
Redan då förstod man att tiden för sanningens och kärlekens evangelium att bita på massuggestionens tvång var kort. 
1933 skulle den visa sig vara alltför kort.
Jag är inte säker på att vi har mer tid på oss nu heller.