Kulturkommentar DN 2004-10-29

Journalistkåren hycklar om subjektivitet

OM NI RÅKAR TRÄFFA en person som ytterst engagerat inte har några egna åsikter om någonting så är sannolikheten stor att vederbörande jobbar som journalist på Sveriges Radio eller på någon annan av de professionella nyhetsredaktioner som varje dag måste ge sken av att de bara gör sitt jobb. Vilket urval av nyheter som journalisterna på dessa redaktioner än väljer att presentera och hur de än väljer att presentera dem så anses de bara göra vad alla andra journalister skulle ha gjort i deras ställe - som medlemmar i ett skrå av åsiktsbefriade neutrer med den professionella förmågan att producera engagemang utan övertygelse, indignation utan sak, journalistik utan utgångspunkt.
Vi har de senaste dagarna hört en rad av dessa professionella "jag" upphäva sina professionellt upprörda röster över att en av deras "egna" framträtt med en personlig åsikt. Över att hon inte förstått att dölja sitt verkliga jag bakom den professionella mask av åsiktsbefrielse som motiverar och legitimerar skråets privilegium att mer eller mindre självsvåldigt och inte alltid särskilt självständigt välja vad som ska berättas i våra medier - och hur.
Naturligtvis döljer sig också bakom de upprörda kollegernas väl anlagda masker de mest skiftande personliga åsikter som alla naturligtvis påverkar såväl nyhetsprogrammens form som innehåll. Frågan om varför en "nyhet" slår ut en annan och varför en "nyhet" berättas på ett sätt och inte ett annat har inget sakligt eller opartiskt svar. Journalister som är medvetna om sin subjektivitet och försöker hantera den i sin journalistik är i regel bättre journalister än de som tror att de bara "gör sitt jobb".
Det är naturligtvis en djup ironi att den som nu ådragit sig skråets samlade vrede är en av Sveriges Radios bästa journalister som just nu gör Sveriges Radio bästa kommenterande nyhetsprogram med bland annat de mest intressanta och relevanta diskussionerna om amerikansk inrikes- och utrikespolitik.
Blir dessa redan sända program plötsligt sämre av att Cecilia Uddén har redovisat en åsikt om presidentkandidaterna?
Och blir de program som hon nu inte tillåts producera plötsligt bättre av att en journalist med dolda åsikter intar hennes plats?
Eller är det verkliga problemet ett journalistskrå som hycklande hävdar att legitimiteten och trovärdigheten sitter i masken.
Det gör den inte.
Se på Cecilia Uddén.