Krönika i Godmorgon världen, Sveriges Radio, 3 juli 2016

Felet med folkomröstningar

Det finns de som påstår att folkomröstningar är den högsta formen av demokrati. 

Tro dem inte. 

Folkomröstningar är ett slag i magen på demokratin.

I varje fall på det vi kallar den representativa demokratin, som är den enda demokrati vi känner som förmår förena makt med ansvar. 

Demokrati handlar nämligen inte bara om att fatta demokratiska beslut, utan i minst lika hög grad om att utkräva demokratiskt ansvar. 

I en folkomröstning är kopplingen mellan beslut och ansvar upphävd.

I en folkomröstning uppmanas folket att för ett kort ögonblick kliva upp på scenen och fatta sitt enstaviga beslut, ja eller nej, ut eller in, för att sedan kliva ner igen utan att lämna någon eller något efter sig, allraminst någon att ställa till svars.

Det här blir särskilt tydligt när folket fattar fel beslut, dvs ett annat beslut än vad de valda politiker som utlyste folkomröstningen hade hoppats på och räknat med, och som de därför inte helt självklart vill eller kan ta ansvar för.

På frågan om vem som bär ansvaret för Storbritanniens förestående utträde ur EU är svaret alla – och därmed ingen. En dryg vecka efter Brexit-beslutet vet fortfarande ingen vem som ska genomdriva det, och när, och hur – eller ens om det blir av. 

Det gängse sättet att hantera konflikten mellan folkomröstning och representativ demokrati är att låta folkomröstningar vara rådgivande enbart, vilket innebär att parlamentet kan köra över ett folkomröstningsresultat. Att Sverige idag har högertrafik och inte vänstertrafik är det lyckosamma resultatet av en sådan överkörning. Rent formellt är det inget som hindrar det brittiska parlamentet från att köra över Brexit också, men de flesta anar nog att det skulle skada demokratin i Storbritannien ännu mer än vad Brexit-omröstningen redan gjort.

Ett annat alternativ är att låta folket rösta tills det röstat rätt, vilket var vad danskarna och irländarna fick göra när de hade röstat nej istället för ja till ett EU-fördrag, och det finns de som nu tror och hoppas att folket får en chans att rösta rätt också i Storbritannien och att den formella utträdesprocessen aldrig kommer att inledas, men såsom situationen utvecklats vore det som att låta demokratin i Storbritannien först skjuta sig i den ena foten och sedan i den andra.

Vad en folkomröstning än beslutar är den hursomhelst ett nederlag för den representativa demokratin. De politiker som utlyser en folkomröstning i förhoppningen om att resultatet ska bli en förtroendeförklaring för deras politik, leker inte bara med elden, utan undergräver också förtroendet för den representativa demokratins förmåga att representera. 

För att inte tala om de alltfler politiker i Europa som vill använda sig av folkomröstningar för att köra över den representativa demokratin och som inte sticker under stol med sitt förakt för dess svaghet och oförmåga.  

Saken blir inte bättre av att demokratierna i Europa har ett genuint problem med svaghet och oförmåga, eftersom så mycket av makten över samhället har flyttat ut ur de nationella församlingar där politiskt ansvar kan tas och utkrävas och det därför är lätt hänt att politiker ställs till svars för sådant som de i praktiken inte längre har makt över, eller lovar sådant som de vet, eller rimligen borde veta, att de inte har makt att förverkliga.

Folkomröstningar är kort sagt inte lösningen på demokratins problem utan en del av själva problemet. 

Problemet är och förblir den växande klyftan mellan makt och ansvar.

Mellan vad den nationella demokratin kan råda över i en globaliserad värld och vad dess nationella väljare vill kunna ställa den till svars för. 

På det problemet finns som jag ser det bara en lösning och det är att göra det möjligt för den representativa demokratin att på en högre  nivå förena makt och ansvar, vilket den bara kan göra om delar av makten och ansvaret tillåts överskrida nationsgränsen.

I Europa finns redan ett namn på en möjlig sådan lösning och det är EU.

Kanske inte EU som det blivit men EU som det skulle kunnat bli.

Det är i alla fall den möjliga lösningen vi riskerar att spela bort med den ena folkomröstningen efter andra. 

./.

.