Krönika i Godmorgon världen, Sveriges Radio,, 10.4.2022 (återtryckt i Expressen och VG)

Vad är värt att dö för?

Med kriget i Ukraina har en fråga ställts som vi kanske inte trodde behövde ställas längre – i varje fall inte här. Finns det något som är värt att dö för? 

Det är naturligtvis en fråga som ingen av oss vet svaret på förrän den konkret tränger sig på. Människor som är beredda att riskera livet för något annat eller någon annan, har i regel inte tänkt sig att göra det, och vill nog helst slippa göra det. De har bara hamnat i en situation där frågan har trängt sig på. Det kan vara i det lilla; att riskera livet för en annan människa, och det kan vara i det stora; att riskera livet för friheten. När Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj förklarade att han inte behövde hjälp att fly utan ammunition att försvara sig med, förklarade han i praktiken: Jag är beredd att dö för att försvara friheten. 

 Sedan dess har det med förfärande tydlighet visat sig att vad Zelenskyj visat sig beredd att dö för är inte bara Ukrainas frihet, utan i förlängningen den världsordning som även Sveriges frihet ytterst vilar på. 

En värld där Putin tillåts segra är en värld där krigsförbrytelser tillåts etablera sig som fungerande maktmedel. Och kärnvapen tillåts etablera sig som fungerande utpressningsmedel. Och makt tillåts etablera sig som rätt. 

Det vill säga en helt annan värld än den som vi trott oss leva i sedan andra världskriget, och som har vilat på en ordning av internationella lagar och konventioner som var tänkta att förhindra just det slags laglösa våld som Vladimir Putin är beredd att bygga sin makt på. 

Så frågan har onekligen trängt sig på; hur mycket är vi beredda att offra för att försvara friheten?

Senast frågan lika starkt trängde sig på hette hotet Hitler, och in i det längsta fanns de som tyckte det var säkrast, eller i varje fall bekvämast, att ge Hitler vad Hitler ville ha. Tills han hade fått tillräckligt mycket, och i strid med alla fördrag och avtal hunnit rusta upp tillräckligt mycket för att starta det krig som skulle ödelägga Europa och döda uppemot 80 miljoner människor. 

För att stoppa Hitler krävdes människor som var beredda att dö för att göra det. 

Också människor som av övertygelse var pacifister var till sist beredda att göra det. Den tyske prästen och teologen Dietrich Bonhoeffer, som på våren 1945 avrättades av Hitler, var också övertygad om att när freden förkväver sanningen och rättvisan måste freden brytas och strid proklameras.

Den eventuella fred som skulle bli följden av en seger för Putin skulle naturligtvis vila på den grövsta av lögner och orättvisor, och de som idag argumenterar för att också en sådan fred är bättre än fortsatt krig, argumenterar i princip på samma sätt som de som in i det längsta argumenterade för fred med Hitler till priset av den ena lögnen och orättvisan efter den andra. Och så småningom till priset av mycket mer än så. 

I den nymornade debatten om svenskt Nato-medlemskap lever fortfarande föreställningen att Sverige kan och bör hålla sig utanför en allians som riskerar att dra oss in i försvaret av andra länders frihet – som om andra länders frihet inte hade med vår egen frihet att göra. Eller att den frihet som Nato är till för att försvara har sina brister och därför inte är värd att gå i krig för. Eller än värre, att Nato och Ryssland är ungefär lika goda kålsupare, inbegripna i ett “globalt gängkrig”, som någon har uttryckt saken (Aftonbladet, 23.3.22), och som vi därför gör bäst i att hålla oss utanför. 

Kanske beror de här inslagen i den svenska debatten på att vi i över tvåhundra år inte har behövt gå i krig för att försvara vår frihet, och att frågan om vad vi är beredda att offra för att göra det, inte på länge har trängt sig på.

Men nu tränger den sig onekligen på – också här.  

Jag vet lika lite som någon annan hur en världsordning byggd på internationell lag och rätt i längden kan försvara sig mot en fiende som med hot om kärnvapen är beredd att begå de grövsta krigsförbrytelser och propagera de grövsta lögner för att bryta ner den. 

Men jag tror det är bra om vi på nytt får anledning att ställa oss frågan: vad är värt att dö för?

Om inte annat, så för att på nytt värdera den frihet som vi så länge tagit för given.

./.