GMV 89, 18.8.2019

 Krönika i Godmorgon världen, Sveriges Radio P1, 18 augusti 2019.

Vår avtrubbade känsla för verklighet

Det sägs att vi har fem sinnen med vilka vi kan få kontakt med världen och göra oss erfarenheter av den. Sinneserfarenheter, säger vi, när vi vill understryka sinnenas betydelse. En del sägs ha ett sjätte sinne för kontakter med världen som inte täcks av de andra fem, men jag är tacksam för de fem sinnen jag tror mig ha, och genom vilka jag genom livet fått göra de mest förunderliga erfarenheter. Också erfarenheter som varit så rika på sinnesintryck – när alla sinnen varit på helspänn om man så kan säga – att de fyllt mig med en särskilt intensiv känsla av verklighet. 

Känslan av att det jag ser och hör och känner och doftar, är så nära verkligheten jag kan komma. 

Som häromveckan, i trädgården utanför huset där jag skriver den här krönikan, och där varje blomklase på den stora fjärilsbusken i hörnet, buddlejan, var täckt av fjärilar. Ja, också de purpurfärgade rudbeckiorna var täckta av dem, ofta flera fjärilar på en blomma, och många satt stilla, mycket länge, och det var omöjligt att inte låta blicken drunkna i ett påfågelögas skimrande ögonbrunnar, eller fastna vid det safirblå pärlbandet på den svarta sorgmantelns guldbräm, eller fängslas av amiralens eldröda vingkedjor, och där fanns nässelfjäril och pärlemorfjäril och tistelfjäril, och de flimrande fjärilsvingarna fick luften att vibrera och blomdofter att sprida sig.    

Är dessa vingars flimmer blott ett stim av ljuspartiklar i en inbillad syn? frågar sig Inger Christensen i sin berömda dikt Fjärilsdalen.

Och en sån här morgon är jag beredd att svara: Ja, kanske det. Men verkligare än så här kan en inbillad syn knappast bli. 

Eller med en parafras på en annan berömd dikt av Inger Christensen, Alfabet: 

Fjärilarna finns, fjärilarna finns.

Mördarsniglarna finns också, skulle jag kunna tillägga. Och törnskatan som tar fjärilarna. Så jag säger inte att allt som finns är gott eller ens vackert, bara att en fullödig sinneserfarenhet av det här slaget, med alla sinnen på helspänn, gör det lättare att känna vad som är verkligt och overkligt. 

Vad jag därmed också säger är att erfarenheter som baserar sig på en mindre fullödig sinneskontakt med världen, på bruket av ett sinne eller två bara, kan göra det svårare.

I synnerhet det slags erfarenheter som baserar sig på bruket av ett sinne eller två framför en digital skärm av något slag. Det vill säga det slags erfarenheter som alltmer dominerar våra liv och formar vår verklighetsuppfattning.

Problemet är inte bara att de är mindre fullödiga som sinneserfarenheter. 

Det större och snabbt växande problemet är att de blivit förrädiska, för att inte säga bedrägliga.

Nyss var det huvudsakliga problemet med den digitala skärmen att den gav oss sinnligt begränsade erfarenheter som inte heller riktigt var våra, som ofta var tillrättalagda, redigerade och regisserade av någon annan.

Nu är det snabbt växande problemet med den digitala skärmen att den kan användas  – och används – för att medvetet sabotera sambandet mellan sinneserfarenhet och verklighet.

Mellan vad vi ser och hör framför skärmen – och vad som möjligen finns bakom den.

Vad exempelvis Donald Trump alldeles tydligt ser ut att säga på skärmen, måste numera inte bara misstänkas för att vara overkligt, det är inte ens säkert att det är han som säger det.

Deep fake kallas den här tekniken, att få vemsomhelst att på en skärm se ut att säga vadsomhelst, utan att det med blotta ögat eller örat går att avgöra om det är på riktigt eller inte. 

Jag tror att avtrubbningen av verklighetskänslan kan vara en förklaring till framgångarna för den typ av politiker som kan säga och lova vadsomhelst, utan hänsyn till vad som är möjligt eller omöjligt, verkligt eller overkligt, sant eller falskt. 

Förr eller senare havererar det naturligtvis, i ett verklighetstest av något slag. 

Politiker utan verklighetskontakt och väljare utan verklighetskänsla är i längden en ohållbar kombination. 

Det hindrar inte att skadeverkningarna kan hinna bli enorma på vår förmåga att hantera de högst verkliga utmaningar som mänskligheten står inför.

En morgonstund av fullödig sinneskontakt med det flimrande fjärilsmolnet runt buddlejan i trädgården känns av någon anledning som en påminnelse om den saken.

./.