Krönika i Godmorgon världen, Sveriges Radio, den 19 december 2022.
Individen och pandemin
Gör tankeexperimentet att världen har drabbats av ett virus som är långt dödligare än Covid-19 och mot vilket det inte finns något annat försvar än ett vaccin. Och att förutsättningen för att försvaret ska fungera är att de flesta människor frivilligt låter sig vaccineras eftersom viruset annars kommer att leva vidare och muteras i ständigt nya varianter och smittan inte gå att hejda.
Gör nu vidare tankeexperimentet att det i det läget uppstår en rörelse som hävdar individens rätt att inte vaccinera sig oavsett konsekvenserna för andra människor och för samhället i övrigt.
Jag bortser nu från de rörelser och individer som tror att vaccinet syftar till att kontrollera dem, eller rentav skada och döda dem. Som tror att vaccinet är farligare än viruset. Som av något skäl har förlorat kontakten med verkligheten.
Nej, vad vi måste tänka oss är människor som av rent ideologiska eller principiella skäl vägrar att vaccinera sig.
Som vet vad de gör – och att det de gör saboterar samhällets ansträngningar att försvara sig mot viruset – men som gör det ändå.
Som gör det eftersom de av principiella eller ideologiska skäl anser att samhället inte har rätt att tvinga en individ att få ett vaccin insprutat i kroppen. Och som därför också betraktar krav på vaccinationsintyg i vissa sammanhang som en kränkning av individens frihet.
Som sagt, tankeexperimentet handlar om ett ännu dödligare virus än dagens – med vaccinering som enda försvar.
Och där havererar tankeexperimentet – åtminstone för mig.
Inte vad gäller ett dödligare virus. Ett sådant är fullt möjligt. Om inte idag så i morgon.
Vad jag däremot har svårt att tänka mig är att det skulle finnas människor som i det läget skulle vägra att låta vaccinera sig. Som av principiella skäl hellre skulle se människor dö och sjukvården överbelastas, än att underkasta sig ett stick i armen.
Vad jag inte heller kan tänka mig är att samhället i ett sådant läge skulle låta det ske.
I ett sådant läge tror jag att samhället skulle införa en vaccinationsplikt.
Jag vill också tro att det skulle ske med överväldigande stöd i befolkningen eftersom jag vill tro att väldigt få är beredda att driva idén om individens frihet till en punkt där samhällets överlevnad sätts på spel. Jag vill också gärna tro att i ett sådant läge skulle de flesta människor inse att samhällets överlevnad också är förutsättningen för individens frihet.
Fast kanske tror jag fel.
För när jag tänker efter är det ju principiellt ingen skillnad mellan att vägra vaccinera sig mot ett nytt och dödligare virus än att vägra vaccinera sig mot Covid-19, som redan dödat och skadat många nog, och som fortsätter att mutera och sprida sig och överbelasta sjukvården och lägga en våt filt av osäkerhet och oro över världen. Covid-19 har visat sig skadligt och dödligt nog kan man tycka för att individens frihet att säga nej till ett stick i armen måste underordnas samhällets behov att försvara sig mot en samhällsfarlig pandemi.
I det perspektivet borde en vaccinationsplikt inte vara ett större ingrepp i individens frihet än en skolplikt eller en skatteplikt eller en värnplikt. Och på samma sätt som en vägran att fullgöra skolplikten eller skatteplikten eller värnplikten i regel medför någon form av sanktion, skulle det inte vara orimligt att de som av principiella eller ideologiska skäl vägrar att vaccinera sig fick finna sig i något motsvarande.
Exempelvis krav på vaccinationsintyg för tillträde till vissa offentliga lokaler och miljöer.
Eller som någon mera drastiskt har föreslagit, att de som av principiella skäl väljer att inte vaccinera sig mot Covid får betala en individuell självrisk för den offentliga Covid-vård de själva kan komma att behöva.
Fast när jag ser mig omkring fruktar jag att mitt tankeexperiment redan är genomfört i praktiken. De högljudda – och på sina håll våldsbenägna – opinioner och rörelser som nu växer sig starka mot vaccinationsplikt och vaccinationsintyg verkar mindre bry sig om hur skadligt eller dödligt viruset är för samhället än om hur skadligt samhället är för dem.
Jag hoppas att jag har fel.
Eller åtminstone att det snart kommer att bli uppenbart också för dem att individens frihet att försvaga samhället inte är så mycket till frihet för någon.