Godmorgon världen, Sveriges Radio, 25 februari 2018
Från ord till hashtag
Hashtag är det engelska namnet på skrivtecknet fyrkant och symbolen för en revolution.
Och då tänker jag inte främst på metoo eller någon annan av alla de hashtaggar som likt memer eller mentala virus spridit sig över världen och fastnat i vårt medvetande och kunnat samla miljoner människor bakom en sak eller ett krav.
Också det har ibland kallats revolutioner, hashtagrevolutioner, som i metoo-revolutionen, men hur varaktig och genomgripande en hashtagrevolution kan bli återstår att se. Det är ju i stort sett alldeles nyss som hashtaggen kom till världen och i en värld av tusen och åter tusen hashtaggar och giffar och tweetar och mentala virus som i varje ögonblick tävlar om vår uppmärksamhet, kan dagens hashtagrevolution snabbt bli gårdagens.
Vilket antyder att den verkliga revolutionen är en annan; en revolution i vårt sätt att kommunicera med varandra som kan bli minst lika omvälvande som den gutenbergska revolutionen för över femhundra år sedan.
Med tryckpressen blev den moderna vetenskapen möjlig, och upplysningen, och litteraturen, och folkbildningen, och individen, och demokratin. Och faktiskt också revolutionen, den sociala och politiska.
Med det tryckta ordet utvecklades vår förmåga till abstrakt tänkande i flera led och vår förmåga att formulera och förstå komplexa meningar med flera bisatser. Och inte minst vår förmåga att skilja på välgrundade påståenden och lösa fantasier, eftersom det skrivna ordet kunde nagelfaras i efterhand.
Vad vi nu genomlever är istället en explosionsartad utveckling av vår förmåga att i realtid kommunicera i ljud och rörliga bilder och en motsvarande avveckling, vågar jag påstå, av vår förmåga att kommunicera i skrivna texter.
Det skrivna ordet kommer naturligtvis inte att försvinna, en tweet och en hashtag består också av skrivna ord, och det skrivs och läses som aldrig förr, men det sätt vi använder det skrivna ordet på, och de syften vi använder det för, har redan förändrats och kommer under trycket från bildkulturen att förändras ännu mer.
Med ljud och rörliga bilder kan naturligtvis mycket kommuniceras, i vissa avseenden kanske mer än med det skrivna ordet, men det som kommuniceras i bilder säger i grunden något annat, och talar till något annat i oss, än det som kommuniceras i skrift.
En bild säger i varje fall inte mer än tusen ord.
En bild säger något annat än aldrig så många ord.
Ju mer vi kommunicerar med bilder och bildsymboler, desto mer kommer vi att säga något annat än det vi kan säga med skrivna texter.
Den civilisation vi nu lever i hade inte varit möjlig utan förmågan att skriva och läsa texter med långa meningar och flera bisatser och resonemang i flera led.
Vad slags civilisation som blir möjlig om den förmågan försvagas och trängs undan av den dramatiskt stärkta förmågan att kommunicera med ljud och rörliga bilder tror jag inte vi ens kan ana.
Vad jag ändå vågar mig på att ana är att den explosionsartade ökningen av falska nyheter och mentala virus av alla de slag har med bildens segertåg att göra.
En bild kan inte nagelfaras och på samma sätt som en skriven text. Än mindre en manipulerad bild som gör det omöjligt att med blotta ögat avgöra om det som syns är det som finns. Och därmed svårare att se skillnad på äkta och falskt.
Inför en bild står vi intellektuellt mera försvarslösa än inför en skriven text.
Och känslomässigt mera utlämnade.
Jag anar också bildens språk och växande makt bakom hashtaggarna och giffarna och tweetarna och de lustiga emojerna och allt annat som vi på bara några år lärt oss att använda och redan gjort oss beroende av. Och som alla kan ses som symboler för den stora revolutionen i vår tid, övergången från en textcivilisation till en bildcivilisation av ännu okänt slag.
För den som tycker jag här anar för mycket och som kritiskt vill granska vad jag sagt, kan jag meddela att den skrivna texten till den här krönikan finns att läsa och begrunda på Godmorgon världens hemsida.
Det skrivna ordets motståndskamp har bara börjat.